Jag går hela tiden runt och tänker på hur det skulle va om jag förlorade Patrik. Det är inte bra, jag brukar inte gilla folk som tänker så. Det är inte positivt, det är varken bra för en själv eller förhållandet. Jag måste få det att sluta. Fan, det är jobbigt. Jag vill inte förlora honom, men jag vill inte gå runt och tänka på det. Vill känna att jag lever i nuet och slippa tänka på vad som händer om en vecka, 1 år, what ever.

Jag har hört att ifall en tjej känner av att hon kan förlora sin pojkvän så klämmer hon sig fast vid han ännu mer, det kväver ju killen. Det låter inte bra, eller?