Det känns som någon har stått och slått mig i huvudet tusen gånger med en hammare. Huvudet dunkar. Jag kan inte stå utan att jag trillar ihop. Mår pyton. Jag vill va där Hanna är just nu. Hon sitter på nån utav Thailands stränder och leker med sina fötter i sanden. När hon vill kan hon ta sig ett dopp i det varma genomskinliga vattnet. Är en aning avis. Hon är på stranden jämte den jag var på i Thailand. Vet inte namnet. Jajjaja, ska inte vara avis. Jag får skylla mig själv att jag inte har några pengar för sånt. Spenderar allt på kläder och mat istället. Ska bli ändring på det där känner jag. Hur som, eftersom jag inte kan vara hos Hanna i Thailand så får jag väll hitta nånannanstan och va och dit jag vill är till Patrik. Att vara i min underbara pojkväns armar är allt. Att få pussar på pannan och värme av kramar. Han skulle få mig må bra just nu, han skulle få mig att skratta. Och det är det jag behöver nu. Närhet, glädje.